Musiken och jag
J ag har aldrig kallat mig musikalisk, Men jag har tyckt om vacker musik sedan barnsben. När jag var liten fanns det något som jag tror kallades Grammofontimmen på radion. Då spelades alla sorters musik, klassiskt, operor, militärmusik, folkmusik, jazz, schlagers, visor med mera. Det programmet brukade jag lyssna på. På så vis lärde jag mej en del om musik som barn inte vanligtvis är intresserade av. Det fanns exempel ur praktiskt taget varje genre som jag tyckte om.
Jag var inte bra på att sjunga, hade nog hostat sönder min eventuella sångröst, och jag spelade inget instrument. När jag gick i realskolan blev vår musiklärare som också var skolornas musikkonsulent därför förvånad att jag kände till så mycket klassisk musik.
Kommer ihåg att jag ’upp-
täckte’ Mahler första gången
i tonåren.
Mitt första besök på Operan i Stockholm skedde genom ett skolarrangemang. Jag tror jag gick i trean. Flera klasser från olika Västeråsskolor fick åka tåg till huvudstaden och se ’Lille Petters resa till månen’. Det var en upplevelse som gjorde intryck. Sedan dröjde det många år innan jag besökte Operan igen.
När jag var i tonåren var jag INTE en av tjejerna som skrek och svimmade på rock- och popkonserter. Jag var t.o.m. rätt sval inför Beatles. Man hörde aldrig vad de spelade och sjöng för allt skrikande. Dem upptäckte jag först senare. Likaså var jag oanfäktad av Woodstockeran. Jag var inte heller en tjej som var ute i svängen och dansade titt och tätt. Det berodde till viss del på att jag inte hade tid. Jag arbetade på dagarna och läste till ingenjör på kvällarna och då blev det inte så mycket tid över till nöjen.
Som ung lyssnade jag ofta på Claes Dahlgren när han pratade om ’Jazzglimtar från USA’. Då fick man stifta bekantskap med hela jazzhistorien. Jag lyssnade bl.a. på Modern Jazz Quartet minns jag. Brorsan hade en enkel skivspelare och skivorna till den var en salig blandning av Lonnie Donegans skifflemusik, Owe Törnqvists ’Vart tog den stygga lilla loppan vägen’ och ’Engelska Parken’, Little Gerhards ’Buona Sera’ och ’My Fair Lady’ med Ulla Sallert och Jarl Kulle. Själv började jag inte köpa skivor förrän CD-skivorna introducerades och det var när vår dotter fick sin första ’musikmaskin’.
Nästa år är det tjugofem år sedan jag genomgick en riktig pärs. Det var nära ögat att livet hade kunnat sluta där, men jag bytte husläkare och fick vård i tid så jag klarade mig. I samband med min långa rehabilitering gick jag med i ABBs Musikförening för att kunna hänga med på olika begivenheter de anordnade. De första gångerna jag deltog i deras bussresor till Operan var jag rätt medtagen. Hade faktiskt krycka med mig som gånghjälp. De andra operabesökarna var så vänliga, hjälpsamma och hänsynsfulla. När jag sjönk ner i den nedsuttna fåtöljen i det gamla operahuset och lät blicken svepa över den förgyllda inredningen och orkestern intonerade ouvertyren, slöt jag ögonen och glömde allt det onda för ett par timmar. Genom åren har min dotter och jag besökt nästan alla operascener här i Norden. Senast var vi med på en resa till det spektakulära operahuset i Oslo. Vi såg Rossinis ’La Cenerentola (Cinderella) alltså Askungen.
’Operahuset’ med Rickard Söderberg har jag lyssnat på alltsedan det började sändas i Sveriges Radio. Vad man får lära sig mycket i det programmet. Så många fantastiska kompositörer, musiker, operasångare och dirigenter det har funnits och finns. Tur att vi har kvar inspelningar med de stora namnen som gått ur tiden.
Jag lyssnar helst på klassik musik, det finns så mycket att upptäcka där. Häromåret ’upptäckte’ jag den italienske kompositören Respighi genom ett TV-program. Ute i torpet går nästan alltid Arcangelo Corelli som ’sound-track’ till våra köksaktiviteter. Hans musik från slutet av 1600-talet är så vacker.
Jag tänker inte 'namn-droppa' en massa kompositörer eller artister för att tala om vilka jag gillar. Det skulle bli en så lång lista. Jag är bara så glad att den finns, musiken. Tänk att en enkel tonrad kan ge så många variationer och uttryck för både glädje och sorg. Den gången människan först tog sig ton i rätt bemärkelse påbörjade hon något riktigt stort. Jag har sagt åt mitt lilla barnbarn att om hon lär sig bokstäverna, hur man hanterar siffrorna, lär sig skilja på tonerna och förstår hur färgerna hänger ihop då kan hon åstadkomma nästan vad som helst.
| 9 augusti 2020. | Inger Klintberg Danielsson |